Skulle bli knäpp att bara vara hemma och ta hand om allt som hör till. Men ibland känns det som en rimlig lösning….som idag! Att inte ständigt känna jobbstress vs hemmastress…

Startade morgon med att stressa iväg alla tidigare än vanligt. Inte för mig då som nästan alltid lämnar hemmet före sju men för de övriga i familjen! A var riktig seg och rosslig men vi chansade. Eftersom vi vart hemma och vabbat i nästan två veckor för vattkoppor + att jag sedan vart sjukskriven så känner jag mig inte då populär på jobbet. Snart börjar de nog fundera på om jag jobbar kvar?!

Och på jobbet är det fullt upp och vi är ständigt är underbemannade och idag hade D ett viktigt morgonmöte. Så jag hann in och efter ett tag ringer förskolan och meddelar att A börjar bli varm, vill inte äta osv. Så det var bara att avsluta och ta sig dit. Hann undan lite men det är svårt att inte känna dåligt samvete dels mot kollegorna att man är borta stup i kvarten men också mot sina barn att man ska stressa iväg på jobb när man eg bara vill låta dem få vara hemma. Dagens i-lands problem! Att ständigt ha för lite tid och det dåliga samvetet….är det typiskt kvinnligt?!

20121127-150915.jpg Fast Mickan verkar ju inte ha så jobbigt hemmafruliv…. 😉

Annonser