Ajaj dessa envisa förvärkar

….börjar bli ordentligt less på dem Det är ju iofs coolt att kroppen jobbar på osv men det är så tröttsamt också för kroppen. Det känns att det börjar närma sig slutdatum, förvärkarna har börjat bli kraftigare och håller i sig längre än tidigare. De har då iaf inte blivit mer regelbundna under en längre tid tack och lov, nu är jag ju så inställd på att vänta tills utgivet datum. Jisses så stressat det skulle bli om bebis får för sig att komma tidigare…

Det svåra är ju att veta när det är dags. Med S så hade jag ju klockbara förvärkar några dagar innan hon faktiskt kom, men de avtog efter någon timme och så höll det på tills dagen D. Skillnaden då det faktiskt var dags var att det eskalerade i styrka rätt så snabbt så då började jag fatta att nu kanske det inte var falskalarm. Så jag tänker mig liksom samma scenario, att en massa förvärkar hör till och inget behöver alls vara på G förrän om några dagar eller någon vecka.

Men snart vet vi hur det blev!

Lösenordsskyddad: Magbild v37

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Sjukhusbesök

Så var man tillbaka i soffan igen… Börjar kännas rätt tradigt men vad ska man göra??? Vi var ännu en tur till DS idag och pratade med förlossningsläkaren idag. Nu är det bokat och klart, det blir snitt. Som jag har funderat och nojjat i en evighet men när jag fick höra hur stora riskerna var att historien upprepar sig så kändes valet ganska självklart. Vill inte att bebis ska fastna och i värsta fall få syrebrist och dö! Och ska jag vara ego, för min egen skull så är jag inte heller så lockad att uppleva om det igen…huvva!

Visst man kunde ju rent teoretiskt försöka sätta igång en vag.förlossning i förtid (om jag verkligen inte ville snittas) innan barnet är max över 3kg och ett läkarteam skulle vara redo att förlösa. Men då mitt bäcken ser ut som det gör så skulle problemen finnas kvar och man kunde rent teoretiskt kunna putta upp barnet igen och göra kejsarsnitt om man ändå inte skulle få ut det men detta hade tydligen aldrig gjorts på DS av någon men det fanns beskrivet i litteratur…

Kändes som lite för mycket jeopardy, barnet skulle troligtvis behöva mer hjälp efteråt än om snitt och fick man inte löst det så riskerade man förutom kvävningsrisken att slita sönder nerverna till armarna… Så ja valet känns ju inte allt för svårt när han lade upp det så…

Har man ingen aning om vad skulderdystoci är och vad jag surrar om och vill veta mer så kolla in detta klipp:

Läkaren kikade även på mina ”problem” och ordinerade vila vila vila… Så nu ligger jag här och vilar, snorar nyser och har mig!

I morgon blir det en tur till DS igen och barnmorskebesök, vi börjar bli stammisar där… Hoppas verkligen mitt hb har gått upp annars blir det blodstatus som gäller och mer drastiska åtgärder som bm sa… Men jag tror det ska vara godkänt denna gång, tycker jag vart duktig med allt järnintag!

Överkokt nattuggla

Är som vanligt vaken mitt i natten… Håller på att svettas ihjäl för tillfället, känns som jag är 300 grader varm! Är trött men kan inte sova, ligger bara och vänder och vrider på mig och hittar ingen skön ställning + att när jag ligger ned så känns förvärkarna så mycket mer.

Hade möte på Danderyds sjukhus idag och att bara ta sig dit är en bedrift i sig… Man känner sig ju lite utittat när det kommer riktigt onda förvärkar och man få försöka sitta och flåsa sig igenom dem så diskret det går… + att jag ibland knappt kan gå…känns som bebis huvud är som en boll ivägen… Haha kan bli full i skratt när jag tänker på hur det måste se ut?!

Hur som helst mötet idag gav någon form av resultat iaf! Min aurorabarnmorska fick tag i vår tidigare förlossningsläkare och gick igenom min journal mm efter vårt samtal och ringde sedan upp mig. Då det fanns risker för upprepad skulderdystoci så rekomenderade han kejsarsnitt. På torsdag ska vi dit och prata igenom allt osv men nu är det väl bara att försöka ställa in sig på snitt då jag inte vill ha en upprepning på tidigare förlossning som kunde ha slutat riktigt illa.

Nu gäller det bara att försöka förbereda mig på bästa sätt för detta. Är ju som sagt rädd för snitt också men det känns ändå skönt att ha någon form av beslut. Hur mycket jag än vill så kan jag ju inte undvika något av sätten…tyvärr…

Tänk vad trevligt det vore om storken faktiskt kom med bebisen!

Vilodag

Idag har vi mest myst och tagit det lugnt. Gjorde pannkaka till lunch (som skruttis gillar) och sedan har jag börjat packa den berömda bb-väskan!

I väskan än så länge:

– Sköna och bekväma kläder till mig (och ombyte)
– Amningsbh
– Inlägg
– Hygienartiklar
– Hårborste + snoddar
– Videokamera + laddare
– Bebiskläder
– Pyjamas
– Overall
– Mössa
– Filt
– Ombyte till pappa

Saker som också ska med…

– Amningskudde
– Pump
– Mat och fika (främst till pappa)
– Musik
– Dator
– Kamera

Denna gång tänkte jag ta med amningskudden, tyckte den var jätte skön att ha som stöd vid amning. Pumpen (från Medela) får också hänga med denna gång. Sist så tog det ett tag innan lilltjejen (och jag) hade fattat hur man gjorde så jag fick försöka sitta och handmjölka råmjölk och mata henne med sked. Tyckte det var jättebökigt att handmjölka så nu får pumpen följa med och isf göra jobbet istället.

Förra gången fick D åka och hämta datorn så kunde vi föra över bilder mm och kolla på. Jag missade ju S första tid så jag var jätte glad att iaf få se det på bild. Så denna gång får datorn följa med på en gång.

På vårt BB så får man en babybag och där finns det allt möjligt som inlägg, våtservetter, blöjor, krämer mm så sådant behöver man egentligen inte bry sig om. Dessutom har man fri tillgång till blöjor, servetter, bindor mm när man ligger inne.

Känns så konstigt att packa och förbereda väskan igen och denna gång en ”glad” förlossningsväska för vi packade ju en när vi åkte in för Maj också.

Åh vad jag längtar tills plutt är här!!!

♥

Trots och ansiktsmask

Igår hade vi en tuff kväll med en viss liten dam som kommit i världens trotsperiod?! Nu verkar det komma rejält och hon testar verkligen gränser och speciellt med mig (känns det iaf som..).

Hon har ju bla fattat att mamma inte riktigt kan röra sig som tidigare och är inte sen att uttnyttja det när hon är arg. Springer ifrån mig osv när vi ska klä på oss ytterkläder mm och hon inte vill. Lägger sig som en mask på golvet och jag kan knappt få upp henne… Dessa stunder undrar jag hur jag ska orka med två barn?!!

Och inte är man speciellt rolig själv just nu så vi kolliderar ibland… Men sen däremellan är hon och jag hur go som helst och världens bästa vänner! Vi får ta vara på dessa stunder istället och fokusera på dem, då känns allt genast lite bättre 🙂

När vi tillslut fått lilltjejen i säng och kunde pusta ut lite så passade jag på att lägga ansiktsmask, fila naglarna och bara slappa.

Skönt för ansiktet!

Passade på att ta en magbild också…
Naveln är verkligen helt ut och in, bävar över hur den kommer se ut efteråt

Magen v 35

Har ju inte uppdaterat med någon magbild för v35…
I dag går jag in i v36 så snart börjar nedräkningen tack och lov!

Tänk hur olika man kan uppfattas och uppfatta sig själv, jag känner mig rätt så stor och otymplig mot vad jag är van vid medan andra inte alls tycker jag är särskilt stor.

Någrade samlade magbilder…

Blev en sväng förbi förlossningen

Bebis gjorde oss rätt så oroliga igår och det hela resulterade med en sväng till förlossningen. Men efter ordentliga undersökningar så visade det inget onormalt, tack och lov! Men de tyckte det var bra att vi har lite inbokade besök framöver så man får hålla lite koll. Så idag ska jag till bm igen, känns skönt!

De var rätt så fullt på förlossningen, lugnade mig inte direkt men tack och lov så har vi ju Aurorakontakt med dem så vi verkar vara prioriterade så vi inte behöver flyttas runt till andra sjukhus när det är dags.

Då det tog någon timme så blev D och främst S tvungen att gå och äta lite. Sedan fick vi vänta på läkaren så då gick de och handlade lite åt mig som också började bli hungrig. Medan jag väntade så upptäckte jag att jag hade kameran i väskan…

Barnmorskan v35

Var hos bm idag och allt såg bra ut 🙂 Vi pratade lite om förlossningsalternativ och de kommande läkarbesöket nästa vecka, är ju lite svårt att planera något ännu då vi inte medicinskt har hela bilden.

Alla värdena såg bra ut, blodtrycket ser bra ut (är lite nervös för havandeskapsförgiftning denna gång också), är nu i v 34 +3 och har gått upp ca 15kg, sf-måttet låg på 33 och bebis verkar vara fixerad. Så om ca två veckor, i v37 så räknas bebben som färdigbakad och en av oss är iaf startklar 😉

v 34

Börjar bli mer och mer framtung 😉 Känner mig rätt så otymplig nu för tiden och det är inte det lättaste att tex hjälpa S med skor och dyl… Allt på marknivå är en aning knepigt!

Nu när mina fogar också börjar till och från bli riktigt besvärliga tillsammans med den extra vadderingen på magen så bara längtar jag till den normala icke gravida kroppen…