Ska försöka minska på gnället och fokusera på annat. Är inte speciellt trevligt att vara häxan surtant för jämnan och det känns som en ond spiral, man gräver ned sig mer ju värre det blir. Men det är inte så jag vill vara så jag får försöka fokusera på att denna graviditet inte är för evigt, det kommer att vända och förhoppningsvis kommer vi ha en liten kille hos oss om några månader och allt är mödan lönt. Det är nog det att jag har svårt att ta till mig helt att det troligtvis kommer komma en liten kille i slutet, jag vågar inte hoppas för mycket på något nu för tiden. Hela jag är liksom inställd på katastrof, allt är svart eller vitt… Hela denna resa är precis så svår som jag trott och jag kan inte skaka av mig bagaget hur mycket jag än vill bara lära mig att bära det. Tänk så mycket som händer med en som gravid, alla känslor som förstärks och hela jag känns som en hormonell ailien som tänker på ett väldigt ologiskt och känslomässigt sätt snarare än rationellt.
Oron finns på så många plan, förutom oron att bebis ska vara frisk och att vi faktiskt får en bebis så finns stressen över hur den ska komma ut… Känner mig fånigt nog oerhört stressad över förlossningen. Jag är livrädd att något ska gå fel, att vi ska snubbla på målsnöret och är också livrädd att förlossningshistorienhistorien ska upprepa sig. Kejsarsnitt är minst lika skrämande som vaginal förlossning. Av allt negativt man hör om det så känns det inte heller som en lätt utväg och dessutom nu när man har en liten 3 åring hemma att ta hand om efter. För mig känns det som att fråga om vi ska kapa en arm eller ett ben, vad föredrar jag… dålig jämförelse men ni kanske fattar 😉
Tur att jag har vänner och familj som stöttar och finns där och som inte verkar tycka att jag är helt knäpp när jag själv känner mig just knäpp i alla mina fantasier och föreställningar… Vänner som också vågar försöka ge mig en annan synvinkel på det hela och kan hjälpa mig att inte sväva iväg helt i min värld av oro. Tack för att ni finna alla mina nära och kära ♥
Nä nu får det vara nog med alla känslostormar idag, nu ska jag piffa till mig lite innan jag åker och hämtar skruttis. Blir tidigare än vad vi skrev på schemat men när planerna blev ändrade och jag orkar och har ingen lust att försöka plugga mer så då kan jag hämta hem goskiten istället 😀 Lillpluttan med världens sämsta humör i morse (hon grät och tjurade bla om att Hello kitty klänningen som vi förslog att hon skulle ha på sig nu bara var en lång tröja och för bebisar?!), får hoppas att det blivit bättre under dagen. Får väl annars muta med lite fredagsglass 😉
Få se om det mäts något sf-mått ännu men tror nästan inte det, tycks minnas att jag sist började med det kring v25?!
